Ordet midsommar, vad allt kan det inte innebära? Och har så gjort i långa tider! Blomstring, värme, ljusa nätter, lek och dans.

Människorna laddar sina batterier med sikte på framtiden. Och så firar vi av hjärtans lust. Så ock även i Boan! Här har vi rest stång sedan andra världskrigets slut. Med början, i blygsam omfattning, i ”Mases hörn” och logdans i anslutning.

Mases hörn bibehölls under ett antal år som resningsplats. Allmänhetens uppslutning kring evenemanget tog med tiden sådana proportioner att ”kostymen” blev för trång. Brandrisk i samband med logdans utgjorde tungt vägande skäl till en förflyttning i slutet av 1940-talet. Till en plats omedelbart norr om ”Petters sjöl” och Kölna (se separat artikel om Kölna). Här har den rests sedan dess, under ganska likartade former.

Hela byn har ställt upp och bidragit med liv och lust till firandet. Stången har transporterats med häst under alla år. Noteras bör att byn har ett ekonomiskt utbyte av ansenliga mått. Pengar som under många år täckte allt vägunderhåll. Allt tack vare ideellt arbete.

I begynnelsen var inga speciella tillstånd nödvändiga, men i takt med ökad omfattning erfordras tillstånd för diverse attraktioner, lotterier, ordningsvakter med mera. Ordningsvakter kunde i begynnelsen utses av byn och namnges till myndighet, för att så småningom utföras av licensierade vakter.

Dråpliga situationer uppstod stundtals! Någon gjorde ordningsvakt Erks Viktor uppmärksam på att en av byns framträdande personligheter var överförfriskad och borde omhändertas. Finkas! Viktor beslutade utreda. Han tog tid på sig, och kunde slutligen konstatera: ”Han tål en till!”.