Mångsysslaren Olle Almquist
En av flera var Olof ”Olle” Almquist. Född i byn år 1859 och verksam här fram till sin död 1938, förutom en kort sejour i Amerika. Olle var en dynamisk person med många strängar på sin lyra, en kunnig mångsysslare. Smed, snickare, mekaniker, mjölnare och även politiker. Var en av upphovsmännen till första socialdemokratiska föreningen i Gagnef i början på 1890-talet.

Elektricitetens intåg firades med kaffe
Noggrannhet och precision var utmärkande för Olles verksamhet. Han var med och initierade Gimåns kraftstation. Som en följd härav blev Boan elektrifierat, invigt med kaffekalas i byns bönhus år 1916. Kanske största händelsen i byns historia. Som en följd av elektrifiering beslöt Olle att uppföra en kvarn, som var igång till mitten av 1970-talet, då byns småskaliga jordbruk mer eller mindre upphörde. Liksom i allt större omfattning i hela regionen. I anslutning till kvarnen fanns en smedja och en ytterligare avdelning där mekanisk tillverkning kom att blomstra. Bland annat konstruerades en så kallad tändkulemotor, fotogendriven som presterade dåtida 11 hästkrafter.

Anders Almquist och Finn Olov Mattsson
En bror till Olle var Anders, som också kom att betyda åtskilligt för Boan. Tillsammans med bonden och timmermannen Finn Olov Mattsson tillverkades första färjan vid Åkerängsta. Där även Olle var behjälplig med mekaniken. Anders och Finn Olov ritade och byggde byns små- och mellanskola, klass 1-2 små och 3-4 mellan enligt dåtida beteckning. Skolan upphörde i slutet av 1930-talet. Under 1940-talet tjänstgjorde skolan delvis som mössfabrik, för att senare säljas till en finsk förening. Föreningen har omvandlat skolan till en kyrka. Restaurerat och tillbyggt på förtjänstfullt sätt. Anders Almquist var en utomordentlig timmerman och finsnickare. Detta medförde en mycket grannlaga funktion inom byn. Då någon avled åtog sig Anders att tillverka måttbeställd kista i tid för jordfästning. Upphörde efter hans frånfälle 1927.

Oskar Almquists båtmotor
I början av 1930-talet övertog Olles son Oskar smedjan och inrättade den som bilverkstad. Den var igång fram till krigsutbrottet 1939, då bensinransonering infördes och motortrafiken reducerades kraftigt. Gengas kom att användas i relativt stor omfattning. Oskar kom senare att utveckla en båtmotor som, så vitt är bekant, hade utsikter att bli en succe för mindre båtar och fiskebåtar. Tyvärr drabbades Oskar av sjukdom och avled innan det hann förverkligas.

Erks Viktor – ”alle mans jäkel”
En tredje person inte att förglömma var Erks Viktor, något av byns ”alle mans jäkel”. Det vill säga behjälplig med det mesta. Under åren 1900 till 1950 utgjorde cykeln fortskaffningsmedlet, i stort sett, vid längre färder inom byn. Motorfordon var sällsynta. Viktor var en utmärkt cykelreparatör och dessutom försäljare. Kunnig i svetsning, svarvning och inte främmande för mesta, gjorde att han anlitades i mångt och mycket. Någon större ekonom var inte Viktor. Exempelvis: 5 öre för byte av ventilgummi och 25 öre för byte av innerslang på däck till cykel. Vid ett tillfälle råkade Viktor, förmodligen något berusad, ha somnat i ett dike. Förbipasserande ruskade liv i Viktor och frågade hur det mås. Varpå Viktor blixtsnabbt replikerade: ”Diket är mitt lika mycket som ditt!”.